Mursteiner og abonnement

“När det talas om hur dansk teater har det i dag, talar man inte om innehållet utan om det som omger teatern – dvs. om byggnader och abonnemangssystem”, skriver Kasper Wilton i månedskrøniken på nettstedet til Svensk Scenkonst, arbeidsgiverorganisasjonen for svenske institusjonsteatre, tilsvarende NTO i Norge. Wilton er leder for Danske Teatres Fællesorganisation og teatersjef for Folketeatret i København.

Det er bl.a. en historie om stormannsgalskap og falne storheter i arven etter det føydale Danmark. Resultatet av dette kræsjet med virkeligheten som institusjonene møter i 2000-tallets Danmark er en tragisk atomisering som i sin tur bl.a. fører til en betydelig nedgang i billettsalget.

“När det gäller byggnader är det först och främst Det Kongelige Teater som har problem. Och för abonnemangssystemet handlar det om de andra teatrarna i Köpenhamn, utanför Det Kongelige Teater. Men först till byggnaderna. Det Kongelige teaters byggnadsmassa är för stor och för dyr. Om byggnaderna ska hållas i ett skick där det går att spela teater, så tar det en stor del av det bidrag som ska garantera konsten – alltså för att säkra de byggnader som konsten skulle växa ur”.

“Hur har denna vansinniga situation uppstått?” spør Kasper Wilton og svarer: “Faktiskt helt och håller på grund av god vilja”.

Les resten av beretningen hans herunder (og de som leter vil sikkert kunne finne paralleller et sted nær dem):

Et minne over seg selv

Den stora danska industrimannen och skeppsredaren Mærsk Mc-Kinney Møller ville uppföra ett minne över sig själv och bygga och bekosta en ny opera i Köpenhamn. Varningarna var många, också från den tidigare chefen för Det Kongelige Teater och ordföranden för Danske Teatrets Fællesorganisation, Michael Christiansen.

Gåvan från skeppsredaren skulle bli dyr att ta emot. Men den byggdes och invigdes i januari 2005, trots ett förlopp som bestämt inte var tanken värdig. Det var inte så mycket som arkitekt och byggherre kunde komma överens om, och det är byggnaderna som förlorar på det. Den nya operan är inte vacker, den liknar ett visir eller en brödrost och den skymmer utsikten från Drottningens bostad på Amalienborg. Och den gör det på ett sätt som man skulle kunna önska vore vackrare, både för skeppsredaren och för Drottningen.

Store bygninger

Senare invigdes ett nytt skådespelarhus vid Köpenhamns hamn 2008, snett emot operan. Det är ett hus som vi som nation isolerat sett, kan vara stolta över. Det är vackert, genomtänkt, både klassiskt och modernt och det fungerar även bakom scenen. Frågan är bara om dessa stora byggnader till syvende och sist är till gagn för dansk teater med tanke på hur situationen ser ut idag. Driften av byggnaderna blev mycket dyrare än beräknat och politikerna vill inte lösa problemet för Det Kongelige Teater genom att öka anslagen. Anslagen har redan höjts avsevärt efter att byggnaderna invigts och det finns för närvarande en markant snedvridning i kulturinvesteringar mellan Köpenhamn och landsorten. Detta understryks ytterligare av att staten 2009 invigde “DR-Byen” med tillhörande konsertsal i miljardklassen vid Örestad på Amager intill Köpenhamn.

Den historia som har föregått operans och skådespelhusets invigning är också trist. Det är en historia om goda viljor som i bästa välmening förstörde sakerna för varandra och det får följdverkningar för nationen.

Vakkert men ubrukelig

Den nuvarande “gamla scenen” på Kongens Nytorv invigdes 1874. Den är enligt undertecknads mening en av Europas vackraste teaterbyggnader. Tyvärr visade det sig snabbt att den inte var lämplig för talteater, men fungerade fint till opera och ballett. Talteatern önskade sig en egen scen och 1931 invigdes den “nya scenen” som byggdes intill och nås via en gångbro till den “gamla scenen”. Tyvärr blev den nya scenen på gott danskt manér från början en kompromiss. Villkoren för att få bygga den var att den skulle fungera både som konsertsal och som talscen. En hopplös kombination. “Stærekassen” (starholken) som teatersalongen snabbt började kallas pga. de runda fönster som aldrig förverkligades, var oändamålsenlig redan från början. Man satt obekvämt, riktigt obekvämt och skådespelarna fick ta sig ända fram till scenrampen innan replikerna nådde ut i salen. Som konsertsal var den inte heller optimal och den övergavs för detta ändamål i samband med att Radiohusets konsertsal invigdes i september 1945. (Den som 2009 ersattes av den nya konsertsalen i Örestad.)

Ledningen för Det Kongelige Teater arbetade länge för bättre förhållanden för talteatern och samtidigt för att bevara det Kongelige Teaters särdrag där de tre (fyra med kapellet) konstarterna bodde under samma tak, inspirerade varandra och uppträdde i samma föreställningar. Lösningen i form av ett Columbus ägg levererades av den norska mästararkitekten Sverre Fehn 1992 i en arkitekttävling.

Tyvärr förstördes hans visionära plan för renoveringen av ”Stærekassen” av välmenande människor som 1995 lyckades få Holger Jacobsens art déco-byggnad skyddad.

Tilfredsstille skuespillet

För att tillfredsställa skådespelet togs ett politiskt beslut om att renovera den befintliga ”Stærekassen” för 100 miljoner kronor samtidigt som beslut togs om att bygga ett nytt skådespelshus! Slutet på denna historia är att den genomrenoverade ”Stærekassen” nu står gapande tom, den tillhör Slots- och ejendomsstyrelsen och hyrs ut till alla ändamål, bara man betalar – till lite teater, kända jet-set-danskars jämna födelsedagar, företagsfester och annat av samma slag.

Konsekvenserna av skyddet för Stærekassen blev att det som sedan 1748 var känt som “Det Kongelige Teater” nu har splittrats upp i atomer. Konstarterna är åtskilda, placerade i decentraliserade byggnader som har haft olika tur och med en byggnadsmassa som är alltför dyr. Den sista tragikomiska stunten från Det Kongelige Teaters styrelses sida är hotet om att stänga den gamla scenen.

Finanskrise

Det måste medges att dagens finanskris med frysta anslag, färre sponsorer och minskande biljettintäkter har slagit hårt mot Det Kongelige Teater. För kommande säsong skärs antalet föreställningar ner med 100 stycken och personalen minskas – både den konstnärliga och den administrativa. Och det sker på den nationalscen som långt ifrån kan jämföras med Dramaten i Stockholm eller National Theatret i Oslo, vad gäller antalet konstnärligt anställda.

Ett nytt abonnemangssystem har varit problemet för de övriga teatrarna i Köpenhamn och säsongen verkar bli en besvikelse. De fem stora teatrarna utanför Det Kongelige Teater beslutade i ett slags övermod att dra sig ut ur ett väl fungerande abonnemangssystem med de övriga (mindre) teatrarna i Köpenhamn och gå solo. Det var ett katastrofalt beslut. Förr i tiden kunde man uppnå abonnemangsfördelar oberoende av om biljetterna köpts till en liten eller till en stor teater. Under denna säsong är abonnemanget uppdelat enligt följande: Antingen köper du hos de fem stora teatrarna eller köper du hos de små. (Det Kongelige Teater har aldrig varit med i detta samarbete). Resultatet är att abonnemangsförsäljningen för de fem stora teatrarnas del föll med 30 % och för de små teatrarna med 25 %.

Reparere skadene

Hur säsongen slutar totalt sett, Det Kongelige Teater undantaget, är svårt att förutspå. Men generellt har försäljningen stigit under säsongen och eftersom köpta biljetter inte är rabatterade (alltså inte abonnemangsbiljetter), kan det leda till att teatrarna klarar sig ekonomiskt bättre än vad som först antogs och förutspåddes. Teatrarna har försökt reparera skadorna genom ett tätare samarbete från och med nästa säsong. En klar förbättring. Men det kommer fortsatt att finnas två olika biljettsystem.

För landortens del är bilden en helt annan än tidigare. Aalborg Teater redovisar ett underskott för andra säsongen i rad. Det är tur att teatern har ett rejält eget kapital och kan klara situationen. Teaterns chef sedan 10 år, norrmannen Geir Sveaass tackar för sig och ersätts den 1 augusti av skådespelaren och instruktören Morten Kirkskov.

Aarhus Teater har svåra tider med ett historiskt stort underskott och en skuld på cirka 11 miljoner. Den nya chefsduon – ekonomichef Henning Kjærsgaard och den konstnärlige chefen, svensken Stefan Lasson – har lagt ner mycket kraft på ett återupprättande. Stefan Larsson kommer med många idéer och det blir spännande att följa resultatet. Från den 1 augusti kan man se en nästan ny konstnärlig personal i Århus. Personalen i skådespelartruppen har gått igenom stora förändringar som en följd av Stefan Larssons tillträde.

Rekord

I Odense är situationen lite annorlunda. Försäljningen till denna säsong satte rekord och teatern kommer åter att presentera ett överskott. Även Odense har fått en ny chef. Skådespelaren och teaterledaren Michael Mandsdotter avlöste den 1 augusti 2010 denna artikels författare, som samma dag tog över Folketeatret i Köpenhamn. Men krisen märks även i Odense. Även om teatern ger ett överskott har åskådarantalet fallit med cirka 10 % från 100 000 till 90 000. Men med tanke på att invånarantalet i Odense med förorter är omkring 180 000 är siffran mer än imponerande.

Jag kan avsluta som jag inledde: Teateråret i Danmark har handlat om tegelstenar och abonnemang. Måtte en liknande krönika nästa år handla om visioner och konst!